Ateism - en religion på ständig reträtt
När Ingemar Hedenius 1949 gav ut sin bok 'Tro och vetande' betraktades den av många som den (kristna) trons dödsstöt. Redan när den kom ut byggde den dock på okunnighet om de naturvetensakpliga upptäckterna.
Sedan dess har ateister fått det allt svårare att få sin tro logiskt försvarbar.
Ateister har i huvudsak försökt två vägar:
Den ena är att undvika fakta som gör att ateismen måste ifrågasättas. Det fungerar! Den som vill göra sig dum lyckas nästan alltid.
Den andra vägen har varit att försöka bortförklara fakta som pekar mot Gud. För att göra det är man tvungen att hänvisa till upptäckter som inte är gjorda, men som man hoppas kommer att göras. Jag skall ge några exempel på sådana falska upptäckter och hur ateismens förhoppningar har grusats.
Hur har liv kunnat uppstå?
När Pasteur hade visat att liv inte bildas spontant i näringslösningar stod ateismen inför ett problem: Liv kräver att liv finns. Den ateistiska slutsatsen var att liv alltid har funnits. Solen har alltid lyst likadant. Och jorden har sett likadan ut och snurrat i sin bana sedan oändlig tid. Då behövs ingen Gud (skapare). Och det som inte behövs finns inte. Man hoppades att vetenskapliga framsteg skulle visa att solen aldrig tar slut.
Varifrån får solen sin energi
Ateisterna hade fel. Under 1800-talet kom man underfund med att om solen sänder ut energi, måste den tas från någon energikälla. Man kunde lätt räkna ut att vanlig förbränning inte räcker, så man antog att energikällan är gravitationen. Solen skulle få energi genom att krympa. Men då var ateisterna tvungna att överge iden om att solen alltid har lyst på samma sätt.
För att lösa problemet antog man att liv flyttas genom att sporer transporteras genom rymden. När en sol är förbrukad planteras livet på en planet som rör sig runt en ny sol. Om universum är oändligt stort finns det alltid nya solar att hitta. Alltså hoppades man att framtida upptäckter skulle visa universums oändlighet i tid och rum.
Hur kan natthimlen vara mörk?
Man resonerade alltså så att om universum är oändligt och har funnits i oändlig tid, så måste det passera alla tänkbara tillstånd och någonstans någon gång måste molekyler slumpmässigt ha bildat en levande cell. Sedan skulle evolution genom naturligt urval sköta resten.
Men att det fanns problem med ett universum som är oändligt i tid och rum. Bland annat borde hela himlavalvet lysa lika starkt som solen, och temperaturen överallt vara flera tusen grader. I ett oändligt universum måste man titta på en stjärnas yta vilken punkt på himlavalvet man än betraktade. Men man hoppades att framtida upptäckter skulle lösa problemet.
Hur kan universum ha expanderat under oändlig tid?
Så upptäckte Hubble att universum expanderar. Det löste problemet med hur himlavalvet kan vara mörkt, men det gav upphov till ett nytt problem som var värre: Universum kan inte vara oändligt och kan inte ha funnits i oändligt tid. Och då försvann möjligheten att slumpmässiga molekylrörelser skulle sätta ihop en levande cell. Men man hoppades att framtida upptäckter skulle visa att universum trots allt är oändligt. Den förhoppningen höll inte.
Hur kan atomkärnornas energier vara anpassade till liv?
På 1950-talet fann Hoyle en möjlig lösning. Om universum är negativt krökt (som en sadel istället för som ett klot), skulle det kunna vara oändligt och ändå ständigt expandera. Så man hoppades att framtida forskning skulle visa att universums krökning är negativ.
Hoyle gjorde en annan viktig upptäckt också: Han fann att liv skulle vara omöjligt även i ett oändligt universum om inte kolatomens kärna har en energi på ca 7.65 MeV. Eftersom liv finns drog han slutsatsen att energin ligger där. När den senare uppmättes visade det sig förstås att han hade rätt. Här fick ateismen ett nytt problem:
Varför låg energin just så att liv skulle vara möjligt? De flesta ateister väljer att bortse från problemet (om de alls känner till det).
Hur kan universum pulsera utan att fångas i en fälla?
Den ateistiska förhoppningen om negativ krökning visade sig felaktig. När man lyckades mäta universums krökning visade det sig att den är positiv eller noll. Alltså måste universum vara ändligt både i tid och rum. Man fann att det startade för ca 14 milliarder år sedan. Under tiden upptäcktes allt fler fakta som pekade mot att universum är skapat för att kunna hysa liv. För att kunna rädda ateismen knöt man förhoppningarna till att universum skulle vara så starkt krökt att det blev slutet. I så fall kommer expansionen att bromsas upp och så småningom drar det ihop sig igen och avslutas med motsatsen till Big Bang.
Om det då börjar om från början igen, så kan det hålla på i oändlighet.
Om dessutom naturkonstanterna och andra egenskaper får nya slumpmässiga värden varje gång så kommer förr eller senare att uppstå ett universum som kan innehålla liv.
Det fanns väsentliga svårigheter med ett sådant pulserande universum:
Ett sådant var termodynamikens andra huvudsats, som skulle behöva brytas om inte universum trots allt skulle ha startat ett fåtal cykler bakåt.
Ett annat problem är att med slumpmässiga värden på konstanterna, skulle man ganska snabbt komma till ett universum som inte var slutet, och därmed vore det roliga slut.
Men de ateister som ens kände till detta hoppades att framtida upptäckter skulle lösa problemet.
Vetenskap bygger på observationer!
Så började marken gunga igen, när man upptäckte att universums expansion accelererar istället för att bromsas in, som man hade hoppats. Alltså inget pulserande universum!
Men om vårt universum bara är ett av oändligt många, och dessutom de alla har slumpmässigt valda värden på naturkonstanter? Då är det ändå möjligt att universum inte är skapat.
Just nu står ateisternas hopp till att
* Naturkonstanterna kan ha godtyckliga värden
* Det finns oändligt många andra universa
Men, men, men.....
Det finns inte ens något spår av observationer som tyder på att de här stämmer.
Det finns mycket som tyder på att man aldrig ens kommer att kunna göra sådana observationer.
All vetenskap som beskriver den materiella världen måste bygga på observationer.
Därför kan inte en ateist grunda sin tro på vetenskap.
Anders Brogren har skrivit en recension, "Ateism på retur?", som ytteligare belyser frågan om ateismen som religion.
Åter till startsidan